Höggravid och en 2 åring som ska bråka om precis ALLT är ingen bra kombo. Mitt tålamod är högst ansträngt. Inte så konstigt kanske, jag ju känd för mina katastroftankar, oro och kontrollbehov så när det nu närmar sig snitt kommer det smygande, försöker använda verktyg jag fått så jag håller det i någorlunda schak men vissa dagar är sämre än andra. De dagar sammanfaller naturligtvis med Iggys härliga trots. Tur att det är helg och maken är hemma som medlare men jag tror att även han börjar bli lite nervös, nerverna är liksom lite utanpå alla här hemma.
Helst skulle jag bara vilja sticka ut och springa, springa är bra för att skingra negativa tankar, men det blir ju svårt. Får försöka mig på en liten promenad kanske, något som får mig att omfokusera, rota fram de positiva avslappnade tankarna.
Han är glad när han får leka med Bella iallafall, ja tills de börjar bråka om någon leksak då förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar