Tröttnacke..

Ja ni, som alla småbarnsföräldrar är man ibland helt slut. Inget konstigt eller direkt ovanligt. Humöret tryter, det ända man kan tänka på är att få sova eller iallafall vila. Har inte kastats upp nåt mer här, även om det var nära från mitt håll, men det berodde nog mest på oro blandat med ingen sömn och en rejäl dos hormoner på det. Natten var sådär kan vi säga av flera anledningar men nu har jag sovit lunch med liten och känner mig piggare.

Fick lite nog imorse när liten vaknade med feber IGEN. Han har inte varit helt frisk utan snor eller hosta på över två månader. Tog han till doktorn, för den hysteriska var nu väldigt säker på sin sak, något allvarligare än bara virus måste vara inblandat.(hormoner, tårar, mer drama än vanligt). Tackolov hade jag helt fel, efter en ordentlig genomgång och mycket snörvlande från mitt håll ( läkarn frågade om jag väntar en tjej, mer tårar med två kvinnor i samma kropp enligt henne) konstaterade hon återigen ett nytt virus, röda öron, hals, dock lät lungorna fint än sålänge, halleluja. Hon förklarade på ett mycket pedagogiskt vis för mig hur det kommer sig att han är sjuk hela tiden, att jag inte behöver oroa mig. Tacka vet jag bästa doktor Rania.

Nu hoppas vi på snabb bättring så vi kan få en fin helg tillsammans innan gästerna far mot Sverige igen.