Typiskt

Just när man trodde att det började bli bättre så tog det en annan vändning. Igår eftermiddag kände jag mig allt sämre, slöare, tröttare, lätt illamående, ont i nacke och framåt tidig kväll slog febern till. Började frysa kolossalt nästan frossa, med tanke på allt som varit ville min doktor genast se mig på sjukhuset. Panikringde Mia och Erik som fick ta Iggy, tusen tack snälla ni.

I det här fallet var jag oehört glad över att bo i det här landet, istället för att sitta i timmar på akuten i Sverige satt läkarn och väntade på mig när vi kom in. De tog massor av prover, ultraljud på lever, njurar, livmodern, gallan, ja allt i buken typ. En halvtimme senare var allt klart, proverna visade ingenting, inte heller ultraljudet. Ingen infektion, inget. Det finns då två alternativ, antingen är det brösten, någon form av stockning typ, men jag har inte ont, jag hittar inga knölar, inga rodnader och amningen funkar ju faktiskt bra tycker jag. Det andra är nåt som heter drugfever, man får helt enkelt feber av att man äter mediciner( äter antibiotika i förebyggande syfte mot snittet, brufen och pandol). Det kan också va att kroppen reagerar på omställningen, operation, bebisen ut, hormoner etc. Jag som är en väldigt orolig person, tycker inte alls att det här är kul, tror det värsta direkt. 

Tur att mamma och maken är här och att jag hittade ett paket nyponsoppa, för nån mat har jag verkligen ingen lust med och nån näring måste jag ju få i mig speciellt när jag ammar.

Håll tummarna för att jag blir pigg fort och om någon känner igen sig kan ni väl höra av er och lugna mig.

Det är verkligen inte kul att va sjuk..