Försökt få tag i en amningssköterska för att se om det kan stämma men hon är inte tillbaka förrän i januari. Ska på återbesök med Rio på måndag får fråga då.
Idag tog vi iallafall en liten utflykt, blir galen av att bara vara hemma men är noga med att ta det försiktigt, måste vara helt fit for fight när maken börjar jobba igen och alla gäster åker.
Svärpäronen har efter en hemsk resa med ett dygns försening äntligen sladdat in. Vi börjar samla ihop oss nu, imorgon kommer pappa och farmor Greta på måndag sist och minst min bror, sen kan vi fira jul!
Hon bara sover och äter, säger knappt ett pip, har en hungrigperiod vid två tiden på natten men får hon bara äta mycket så sover hon igen.
1 kommentar:
När vi fick Majken på KS hade vi en fantastiskt bra barnmorska som förklarade hormonernas resa i kroppen. "Man mår som en narkoman som slutar ungefär och det är inte konstigt alls", (hennes kommentar ) och sen förklarade hon: Hormonerna man får när man är gravid slutar produceras i samma sekund som navelsträngen klipps. Runt dag tre får man abstinens efter sina hormoner och då blir man deppig, arg, ledsen, kan få frossa och mår allmänt skit. Ovanpå det har du 20 % mer blod i kroppen som ska försvinna och förmodligen en hel del vätska också. Men när amningen väl sätter fart så kommer det en annan sorts hormoner i kroppen (den sorten som får en att glömma koder till bankkort och sin mans födelsedag) och de gör en lyckligare och skönt avtrubbad. När alla de här hormonerna ska byta plats och komma i ordning och vätskan ska lämna kroppen så reagerar man på olika sätt. Antingen som när man ska få flunsa eller som sagt som en narkoman som lagt av.. En del blir djupt deprimerade. Andra får en galen energi och målar om huset. Tappar man snabbt i vikt de första veckorna så mår man sämre. (Fast det är förmodligen väldigt skönt också..) Tipsen hon gav var att gör så mycket du orkar, sov när du har chansen, be om massage av fötter och axlar, ta gärna fotbad, dra axlarna bakåt många gånger per dag, håll dig varm och torr, scruba när du duschar. Då hjälper du igång amningen, får vätskan att lämna kroppen och håller igång blodcirkulationen. Det tar 2-3 veckor sen ska du må bra igen, efter en månad ska kroppen orka gå en mil igen och gör du inte det och inte mår bra så är man ingen gnällig mamma för att man hör av sig till sjukvården.
Skicka en kommentar