Plötsligt händer det!

Och det kommer antagligen dröja länge tills nästa gång men inatt sov mini 22.30-05.15, åt och somnade om till 8.30. Precis när man liksom känner att nu bryter jag ihop, efter en vecka med sjuka barn, trotsig och obeskrivligt gnällig 2åring, make på vift, dålig sömn och tandvärk, ja då slår hon till på en nästan hela natten sömn, som att hon kände på sig att nu är det nog bäst att mamma får sova.

Vid 7 tog maken Iggy och åkte för att kolla på farbror Erik som sprang standard chartered race 10km, grymt jobbat.

Vid åtta snåret kände jag mig färdig sovd så jag passade på att duscha och använda alla krämer och masker som står i skåpet (märkligt, när jag var 20 hade jag en, desto äldre jag blir desto fler blir det, vet inte om jag blir mer och mer lättlurad eller mer och mer desperat) men som sällan hinns med. Hann tom med att välja kläder i lugn och ro innan hon vaknade och ville äta.

Nu har vi fått i oss en lång härlig frukost med nybakat bröd och nu blir det parken för hela familjen, mamman med tidningar och kaffe, make jagar liten känns som en rättvis fördelning första dagen på helgen!

Trött trots lång nattsömn( sov dock inget på hela dagen igår och skulle va PÅ mig för att inte skrika.)

Efter målgång 50.08 på milen för en som bara tränat två gånger är sjukt bra.