Den här ungen, alltså!

Alla som själva har barn, upplever dagligen eller iallafall väldigt ofta, sådan fantastisk glädje över de små livens upptåg och framsteg (annars skulle man väl inte skaffa barn). Men det min unge hittar på kan aldrig betyda lika mycket för någon annan som det gör för mig som hans mamma. Därför skriver jag sällan om det, det han ger mig, ger ett annat barn sin mamma. Det vi upplever har många innan mig upplevt, därför tycker jag att det är ganska ointressant att skriva om. Klart att jag tycker att min unge är roligast, det är ju mitt jobb som mamma, därför ointressant för andra mammor, som upplever samma sak med sina barn. Lite snurrigt, men ni fattar hur jag menar va?!?

Men när han tar på sig solbrillor, plutar med läpparna och säger jav ju (love you) mamma, då bara måste jag berätta det, tårarna rinner. 

När han plötsligt börjar skrika Hååå Peee istället för pappa, för han hört mig ropa det, då skrattar jag mig dubbelvikt(så dubbelvikt man nu kan bli som höggravid). 

Han kan reta gallfeber på mig med sina matvanor, trots, bus, knuffar men herregud, allt är som bortblåst vid, jav ju, mamma! Då får han göra precis som han vill!!

Älskade älskade unge, det finns inga ord för vad vi känner för dig. Min fina fina son, jav ju runt solen och månen några tusen varv och tillbaka igen. Det finns ingen som du, glöm aldrig det min skatt!