Liten sjukling

Det började igår, han va gnällig på morgonen, ingen feber, kanske tänder tänkte vi. När jag hämtade på dagis rann snoret och hostan var påtaglig. Under sin eftermiddagslur blev hostan än värre och gick snabbt över i krupp. Under den där massage timmen jag sett framemot fick jag ligga med ett öga öppet med telefonen på kudden, för att försöka få tag i hans läkare, några sms och samtal senare fick vi en akuttid trots fullbokat schema. Iggys läkare dr Rania är helt fantastisk, som hon ställer upp, fixar och trixar aldrig varit med om maken, visst vi (försäkringsbolaget) betalar för det men så är det ju för alla här. Nåväl hon kanske känner igen sig i min hysteriska sida, eller är han det ända barnet med krupp på klinken just nu så hon tar sig extra tid, super är hon iallafall, får mig att känna mig trygg.

Snabbt dit för att andas i mask som liten hatar över allt annat, det är inte lätt att hålla fast 14 kg son med en stor mage man febrilt försöker skydda mot sparkar och slag, det gick det också efter lite muta, fox sången på telefonen och allmänt uttröttad skulle jag tro. 

Han har ju tyvärr inte bara krupp utan även förkylningsastma så det är en mask till som ska andas i när förkylningarna slår till för att motverka tung andning, den funkar dock ok, dels för att den inte sprutar ut ånga, dels för att han kan hålla i den själv dels för att han vet att han alltid får en godisbit efteråt (vad gör man inte, han funkar som en hund ju). Natten va helt ok, fram till 3,30 då jag vaknar av att han hostar hysteriskt, krupp blandat med vanlig rethosta var femte minut till 5,15 då han vaknar och är på allt annat än bra humör (inte jag heller). När han ätit frukost tar jag febern och mycket riktigt strax över 38 grader, så idag är han hemma med mig. Märker tydligt hur påverkad jag blir när jag inte får sova nu, mitt sömnbehov är mycket större, när jag då blir väckt 3,30 tryter tålamodet. Jag tänder på alla cylindrar för minsta lilla och tårarna slår till när man minst anar det. Maken fick sig en ordentlig avhyvling i morse, Acn som antingen är skitkall eller skitvarm har fått sig en åthutning (bara med öppen handflata jag lovar) Iggy och  jag har tydligen samma problem så vi ryker ihop om minsta legobit. Vi är båda lika frustrerade över att han inte kan prata och förklara vad han menar och vill. 

Ja ni fattar vi har inte världens bästa dag idag, varken han eller jag men jag är vuxen därmed är det jag som får bita mig i tungan när jag vill skrika eller gråta och istället lugnt prata och krama liten. 

Hostan är iallafall bättre så vi hoppas det håller i sig så vi slipper åka tillbaka och fäktas för mer maskandning. Snart ska vi båda sova så blir eftermiddagen roligare med mindre gnäll, vi får åka och köpa lera eller nya kritor eller nåt, så vi har nåt att styra med. Gnäll är något jag verkligen inte står ut med, gnäll äter sig in i min hjärna och förgör mig sakta, gnäll gör mig galen, gnäll får mig att vilja skrika, gnäll får mig att tänka på hur mycket saker jag är värd som står ut, gnäll framkallar shoppingbehov som plötsligt känns helt befogade, gnäll är av ondo det måste utrotas av både hälso och ekonomiska skäl, men hur? Hur får man barn att sluta gnälla? Ok nu är han sjuk då är ett visst mått ok men annars är det total nolltolerans.

Japp där har ni oss, men snart har vi sovit, det kan bara bli bättre och hey, vi är ju tackolov inte dödssjuka det får man påminna sig om när sömnen tryter, det kommer liksom gå över om en dag eller två. Nu ska vi titta på tecknad film, eller jag ska titta han sitter väl still max 20 sekunder trots att han är sjuk.