Det stora bytet

Då var det dags igen, vigselringar av, substitut på. Jag är inte på långa vägar lika svullen om händerna som jag var med Iggy, än, men lite grann och det kan gå fort och då kanske jag inte får av mig ringarna, så lika bra att byta nu. Sist hade jag en enkel guldring med en mörkblå sten, ni kanske kommer ihåg. 

Den här gången har jag en ring jag ärvt av farmor, min älskade lilla farmor som inte finns bland oss längre. Det känns fint att bära henne på fingret och bebis i magen på nåt sätt. Vill att Mini ska döpas efter henne i andra namn, problemet är att hon hette Ingeborg (kallades Inga av alla dock). Ingeborg är inte vidare gångbart på engelska och maken gillar det inte nämnvärt (han har aldrig träffat farmor och har därmed ingen relation till varken namnet eller henne). Svårt det där med namn, vi har bestämt att eftersom vårt efternamn kommer från makens sida kommer barnens andra namn från min sida och bara två namn per barn. Gustav var så självklart eftersom både pappa och Johan heter det men på flicksidan har vi inget sånt namn. Alla tjejer har olika namn (kanske för att det är mycket lättare att komma på tjejnamn), vill gärna ha ett namn som liksom finns och betyder nåt i släkten. Mormor och jag heter båda Victoria, så det är det är ett alternativ, men jag är inte helt sugen på att döpa henne efter mig eftersom Iggy inte har sin pappas andranamn. Ja, det är inte lätt. Inte bara första namnet som det ska velas om. Och ni vet ju reglerna här, ingen får åka hem från BB förrän bebisen har ett namn.