tisdag 17 september 2013

Cravings och andra gravidåkommor

I början av graviditeten mådde jag mest illa och ville inte äta något. I mitten av graviditeten mådde jag inte illa längre, inget sötsug, utan ville ha fräsch mat, pizza eller pasta och gärna något syrligt att sippa på eller nån sur godis att suga på. Kopiösa mängder tonic water med lime och mynta smak har konsumerats under sommaren, även kryptoniter (som inte är lätt att hitta) och sura patroner.
När man googlar, surt under graviditet får man till svar att man väntar en kille, det stämmer alltså inte..
Nu mot den senare delen av graviditeten, man får väl ändå säga att vi är på upploppet nu med bara 11 veckor kvar. Har småsten, grus, sand, betong, asfalts suget åter tagit mig i besittning. Alltså det rinner i mungipan när vi åker förbi en sandhög eller ett grustag(bor helt klart i fel land för denna craving), krossad is är min räddning det hjälper ur den värsta krisen. Men den här gången har jag allvarligt funderat på att äta en näve grus för att se om det släpper, för det låter kanske som en extremt konstig påhittad craving men det är det inte och jag kan säga att det är sjukt jobbigt att inte kunna stilla den.
Som stark tvåa han nu iskall schweizernöt seglat upp (mycket viktigt att den ligger i kylen och blir knaprig) inte så kul det heller med tanke på att jag bara har en "kaka" kvar och det naturligtvis inte går att köpa här nere. Kunde den inte dykt upp innan vi åkte så jag kunde köpt med mig mer, typiskt.
Annars så, ja magen börjar bli lite otymplig även om jag är betydligt mindre och smidigare än vad jag var med Iggy. Ryggen börjar kännas av lite men det värsta är som jag inte hade med Iggy, på kvällarna efter middag och det är tid för tv/film tid så kryper det i benen. Restless legs kallas det va?!? Det är fruktansvärt, får nästan panik, frågade doktor Anna vad jag kan göra, svaret; inget. Bara att uthärda och hoppas att det försvinner när bebisen kommer ut. Tonic water kan dock lindra lite, så nu är det fördrink varje kväll, GT utan G som gäller och det hjälper faktiskt lite, det eller att sova.
Oj vad gnälligt det låter härifrån och det är det egentligen inte, för jag mår på det stora hela väldigt bra, det är bara de här tre grejerna som stör ordningen lite och det är ju faktiskt helt överkommligt med tanke på att det ligger en ny människa i min kropp, kunde varit så mycket värre. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Dax för postpaket hör jag. Kram/ Mamma