Syskonkärlek?!?

Hur går det med Iggy och Rio då? Den frågan får jag väldigt ofta och svaret är hittills, det går strålande, nästan lite för bra, väntar varje dag på någon form av reaktion. När han vaknar springer han direkt till hennes säng för att kolla henne, ska vi gå ut är det väldigt viktigt att hon är med, när han ska till dagis vill han helst ha med henne, när hon ligger i soffan ligger han nära nära tittar och pratar med henne, flyttar man henne blir han galen, han vill helst hålla henne i knät hela tiden och gråter hon springer han genast dit för att se vad han kan göra. Han kallar henne inte vid namn trots att han vet vad hon heter utan hon är kort och gott bebisen. Han är på det stora hela en mycket omhändertagande stolt storebror, kan inte förstå hur han från första stund visar sån otrolig omtänksamhet och att hon ska vara delaktig i allt vi gör han är ju bara 2 år. Visst hon har fått en eller två smällar också mest för att kolla hur vi reagerar tror jag eller har en klapp som va menad snäll blivit lite för hård. Visst blir han ibland skit förbannad och det kan naturligtvis va en reaktion eller bara vanligt 2 års trots, gränsen där emellan är ju omöjlig att veta. Frågat på dagis om de sett nån förändring men nej inte mer än den vanliga utvecklingen som går i en rasande fart, framförallt språket eller språken snarare.

Kanske kommer reaktionen senare när hon börjar ta hans saker eller tar mer av mammas och pappas tid för än så länge sover hon ju mest. Dock sa BVC tanten att han snart glömt att han någonsin varit själv. Kanske har vi tur, kanske uteblir den värst reaktionen kanske kommer den, den som lever får se. Vi fortsätter som vi börjat, låter honom vara delaktig i allt från blöjbyten till badning och ger honom fortsatt mycket uppmärksamhet och håller tummarna för att hans kärlek växer sig lika stark som den maken och jag känner till våra bröder, det gör den alldeles säkert!