Gladast i stan har slagit upp sina blå, jag undrar om han går igenom nån fas eller nåt hans sömn beteende har verkligen ändrat sig. Eftersom jag har varit(och fortfarande är) livrädd för PSD har Iggy aldrig sovit i vår säng, från första natten har han sovit i egen säng(fått för mig att risken minskar då). Sen vi kom till Växjö sover han i sin säng till typ 11 tiden sen sover han oroligt OM han inte får sova på mig eller i min säng. Hur hände det liksom? Eftersom han aldrig sovit där kan han ju inte veta att det är mysigt. Har han börjat drömma, och därför vill ha närheten? Såfort han sover med oss vaknar han inte en gång. Han får gärna sova där, jag förstår bara inte vad som hände.
1 kommentar:
Förskolan kallar det för att "tanka kärlek" och det är kanske just det. Samtidigt som de blir mer och mer intresserade av omvärlden och andra människor så behöver de tillbaka till tryggheten och fylla på lite närhet. Det hänger i även när man är en tuff snart sjuåring som skriker "dumma mamma", vill åka buss själv och klarar sig i stallet utan ledare. Men sen så behöver man ibland krypa eller snarare kasta sig upp i famnen någon minut. Sen är det full fart igen och man är redo att möta den stora världen :<3
Skicka en kommentar